På vägen ner från ett fjäll kommer man inte undan den av somliga älskade och av andra hatade north norwegian trouble terrain. Här ser ni en s.k. trädkramare, inte en helt ovanlig syn i dessa områden.

Jag har nyss kommit hem efter min vistelse i de nordnorska fjällen. Det är något med de där skandinaviska bergen i kombination med hav och fjordar som gör mig så lycklig. Det kan kännas slitigt att gå upp för ett berg ibland, men då belöningen kommer i form av otrolig utsikt och därefter riktigt rolig utförsåkning känner man att det verkligen var värt besväret. Under den gångna veckan har det haglat med Halleluja-moments, som vanligt där uppe, och jag börjar fundera varför jag egentligen bor i en storstad. Måste tänka lite mer på den saken.

Så fort jag har hittat min kamera bland all packning ska jag lägga upp några bilder men här kommer en goding från förra årets Norge-resa då jag fick uppleva mitt livs längsta och härligaste off pist åk (efter ca 12 timmars slit uppåt).

Nu blir det en data-paus igen, denna gång på ca en och en halv vecka. Jag ska åka norrut, till Narvik. Bergen kallar. Tyvärr visar väderprognoserna ingen sol där uppe, men det spelar ingen roll så länge man slipper storstadsstressen för en tid och dessutom får stå på skidor största delen av tiden. Några dags- och hytteturer står på schemat. Lite skavsår på fötterna är att vänta, men det är det värt. Ha de!

P.S. Då jag inte är sugen på kaffe men vill ha något varmt att dricka, t ex efter maten, brukar jag skära några färska ingefärabitar som jag lägger i en termos. Häller på hett vatten och låter stå en stund. Det blir en stark, söt och uppfriskande dryck med många goda hälsoeffekter, som också är helt perfekt att ha med sig ute på tur. För att variera kan man sätta i lite citron och honung.

För ett par veckor sedan fick jag akut allergi mot datorer. Jag vet inte vad som hände, men jag kunde bara inte sitta en extra minut vid datorn utöver det som jobbet krävde. Räddningen: Jag åkte till St Anton där jag fick njuta av vänner, vårsol, dramatiska berg, vackra vyer och riktigt fin skidåkning från morgon till kväll. Nu är jag hemma med krampande lår- och vadmuskler och KÄNNER MIG LEVANDE IGEN!!

Inför stundande fjällturer gäller det att slipa på utförsåkningstekniken för att undvika brott på lårbenshalsen. Vi är en grupp gummor som träffas nu som då tillsammans med två skidåkargudar för att träna på ett och annat. Och ibland sneglar vi avundsjukt på ungdomarna som åker bana som om de aldrig gjort något annat.

Ikväll hade vi en bra träning som vanligt, med undantag för en paus då liften inte funkade.
 
Situationen visade sig vara rätt lärorik; framför allt märkte jag att de där "bortskämda" ungdomarna av vår tid är ena riktiga hurtbullar som tar intiativet att göra ett uppförstekniskt konditionspass då liften slutat funka. Och då är ju vi tvungna att göra likadant, vilket får mig att inse att min kondis inte längre är vad den varit.

Då liften fungerar kan man njuta av den här fina utsikten.